Johannes älskar Araby
Strömavbrottets barn är titeln på Johannes Anyurus nya bok, som består av ett stort antal texter med teman som konst, våld och fred. Just titeln Strömavbrottets barn anspelar på det stora strömavbrott som lamslog New York under några timmar sommaren 1977 och som skulle få en avgörande betydelse för hiphopens genombrott, från att varit ett litet obskyrt underground-fenomen i Bronx till att bli en global massrörelse som idag dominerar världens kommersiella musikscen. Strömavbrottet 1977 medförde nämligen en kaotisk plundringsvåg i centrala New York där bland annat ett antal musikbutiker blev bestulna på dyrbara ljudanläggningar och musikutrustning.
– Plötsligt fick hiphopens fattiga ungdomar tillgång till stora musikanläggningar och kunde börja sprida sin musik ut över världen.
Att vara underground är något som Johannes åtminstone till viss del kan känna igen sig i. När han debuterade för 15 år sedan kallades han för förortspoet, en beteckning som han dock kände sig kluven till.
– Å ena sidan var det som att få en medalj, eftersom jag var stolt över att komma från Araby. Å andra sidan var det en märklig titel. Förortspoet är ju inget allmängiltigt. Frågan är om Araby överhuvudtaget var och är en förort. Jag frågade mig oroligt, kommer jag verkligen från förorten?
Idag är Johannes snarare den stora romanförfattaren. Hans bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar hyllades unisont av kritikerna och tilldelades i höstas Augustpriset. Berättelsen om ett terrordåd i ett framtida fascistiskt Sverige har fångat många läsare och ska nu dessutom filmatiseras.
– Ja, jag och regissören Goran Kapetanovic håller på att skriva filmmanus och tanken är att inspelningarna ska äga rum 2019. Vi har gjort en hel del drastiska ändringar jämfört med boken så det ska bli roligt och intressant att se hur berättelsen kommer gestaltas på filmduken.
Men just nu är det boken Strömavbrottets barn som står i fokus för Johannes. Många av texterna behandlar förhållandet mellan klasstillhörighet kontra hur människor ser på konst.
– Jag har upptäckt att särskilt människor som tillhör medelklassen tillmäter etnicitet allt större betydelse än klassmedvetandet. Det är något som också speglas inom kulturen.
Johannes menar att etnicitet tycks ha fått en allt större genomslag på bekostnad av klassperspektivet.
– När jag växte upp i Araby betydde klassmedvetandet mer än etniciteten. Vi som bodde där tillhörde arbetarklassen, inte någon speciell etnisk grupp.
Johannes är sedan många år tillbaka bosatt i Göteborg, men det är i Växjö i allmänhet och Araby i synnerhet som han har sina rötter. I ett inslag i SVT i höstas återvände han till den stadsdel som format honom. Det blev en promenad bland höghusen som återuppväckte många känslor.
– Först var jag rädd att det skulle bli töntigt, men det visade sig bli en fin upplevelse. Mitt under promenaden ropade en kille uppifrån en balkong, där går Arabys stolthet! Då blev jag rörd. Araby är och förblir mitt känslomässiga hem. Här har jag så många minnen av både sorg och lycka.
Sin tidigaste uppväxt tillbringade han i Hovshaga, men där upplevde han aldrig någon samhörighet.
– Jag passade inte in i Hovshaga. Det blev en helt annan känsla i Araby. Där mötte jag för första gången människor som bar på samma drömmar som jag själv och det var där fann jag mig själv. Jag kommer alltid älska Araby!
