Maria Lindberg: Hur gör ni - ni smakfulla?
Granen står så grön och grann… och glittrig, röd, vit, gyllene, gul och orange i stugan. Över barrträdets midja är det lite glesare mellan kulor och tomtar, medan trädets nedre delar tyngs av både en, två och tre kulor per gren. Moderiktigt och smakfullt? Nja. Personligt och roligt? I högsta grad ja. Fast ibland kan jag längta efter att få göra en riktigt fiiiin julpyntning. En sån där som Ernst gör. Allt är smakfullt uttänkt, passar ihop färgmässigt och ser så där härlig genuint ut. Granen klädd enbart i utvalt pynt i vita och träfärgade toner.
Jag tycker själv att jag har någorlunda bra smak, jag har definitivt en känsla för estetik och vackra ting, och jag tycker inredning och kläder är roligt. Men jag har aldrig förstått hur en del lyckas vara rakt igenom smakfulla. Jag ser folk vars barn alltid har estetiskt tilltalande kläder i mjuka, naturnära färger, vackra material och söta mönster. Inga Disney-motiv, neonfärger eller konstmaterial här inte! Och i hemmet, det smakfullt inredda hemmet, leker barnen med sina leksaker. De träfärgade, ekologiska, handmålade i milda färger, tovade, stickade, snidade leksakerna. Så utsökta i sin enkelhet. Inga plastiga, chockrosa hästar och leksakspianon, inte tusentals halvsöndriga tiaror eller små illgröna plastfigurer från Kinderägg och Happy meal.
”Jomen, era barn har det så mycket bättre - mer avslappnat och tillåtande”. Jag tror varken det ena eller andra är bättre. Dessa smakfullt klädda barn är överlyckliga över sin mörkblå klänning med grå prickar och sina läderkängor i naturskinn. Mina barn gillar Pokémon-strumpor, frostklänningar och illrosa tröjor med plasttryck. Det är väl som det ska vara antar jag. Jag förstår bara inte hur. HUR i hela fridens namn lyckas man ha enbart smakfulla saker och kläder? Får man aldrig kläder från en släkting med fäbless för storögda kattungar? Ärver man aldrig en urtvättad klänning med alla disneyprinsessor tryckta på? Får barnen aldrig själva välja kläder i affären och väljer de då aldrig en t-shirt med en regnsbågsfärgad My Little Ponny?
Jag kan fortsätta… Köper barnen aldrig kinderägg och får de i så fall inte behålla leksaken? Har barnen aldrig födelsedagskalas för klasskompisarna och får glittriga, håriga, neonfärgade leksaker som invaderar hemmet? Går ni aldrig någonsin på loppis och låter barnen själva välja en sak att köpa och väljer de då aldrig en knallrosa Barbie-bil från 90-talet med klistermärken som halvt ramlat av? Hur gör ni? Ni som alltid, genomgående har allting så smakfullt. Jag känner några av er, er andra ser jag ibland promenera med er vintage-barnvagn och fjällrävenrycksäckar. Ni skrider fram som tagna ur ett inredningsmagasin. Ni gör mig förundrad, avundsjuk, hatisk.
Jag tycker inte om att avsluta en krönika med hat. Men från oss alla som misslyckas i våra ambitioner att skapa ett genomgående vackert liv, till er få som faktiskt lyckas: Hoppas tomten ger ert barn en polyestertröja med ett stort plasttryck föreställande Markus och Martinus iklädda t-shirts med amerikanska flaggan. Och hoppas barnet älskar tröjan och kräver att även få en med pokémon samt en med minionerna på. God jul för bövelen!