Nu börjar säsongen för Troja
Ja, efter två raka seriesegrar, endast fyra nollpoängare och 160-71 i målskillnad är det åtminstone en lockande analys. Det verkliga målet med den här säsongen, precis som de föregående två, har hela tiden varit att gå upp i Hockeyallsvenskan. Med lördagens match mot Nybro sätts äntligen punkt för transportsträckan och det börjar bli allvar. Nu ska Troja för första gången ställas mot motståndare av sin egen kaliber. Så sägs det bland de som följer Hockeyettan på nationell nivå (läs: min kompis Mikael Mjörnberg) och det är nog konsensus även bland engagerade trojaner.
Men påståendet är aningen nonchalant.
Pelle Svensson må förfoga över förutsättningar som inte liknar någon annan tränare i ettan. Men hans mannar ska ändå ha en stor eloge för hur de genomfört säsongen så långt. Det är nämligen oerhört svårt att hålla skärpan i fem långa månader när man är ett så överlägset lag som Troja är. Miljön är knappast utan faror, det finns fina kvaliteter hos många av motståndarna och med favoritskapet ställs du varje kväll mot lag med hög motivationsgrad. Alla vill slå Troja och spelare med ambitioner att resa uppåt i systemet vill nog också väldigt gärna visa upp sig för en klubb som Troja.
Därtill har årets Kristianstad varit bättre än någonsin. Mycket riktigt har de också utgjort ett seriöst hot mot Trojas båda seriesegrar in i det sista. På sistone är det ju främst förhatliga Västervik som satt käppar i hjulet för Troja, och när de väl försvann hade man kunnat tänka sig att manegen låg krattad för att leka sig igenom hösten och vintern. Men så har knappast blivit fallet, Kristianstad blev omedelbart en ny nemesis med samma imponerande fokus som Troja och det tror jag har varit väldigt nyttigt. Lite som i ett cykellopp har Kristianstad legat och dragit och tvingat Troja att vara på tårna varenda dag, varenda match.
Jag blir inte alls förvånad om Troja skulle ställas mot Kristianstad igen i vår. Och då är de fyra segrarna faktiskt inte värda ett jota. Två förluster där och då skulle istället vara helt förödande för chanserna att gå upp.
Jag spenderade stora delar av mina tonår på ståplatsläktaren i Sunnerbohov och led många kvalfyllda vårar på 90-talet, så det här är en fråga jag verkligen brinner för. Ni får ursäkta denna totala brist på neutralitet. Men även alla ni Lakerssupportrar som jag vet läser den här kolumnen bör hålla tummarna för Troja framöver. Va, har krönikören slagit sig i huvudet, tänker ni?
Nädå. Det är rätt enkelt. Ett allsvenskt lag med goda ambitioner och förutsättningar skulle vara en perfekt samarbetspartner för Växjö Lakers. Visst, nu finns det ju redan en allsvensk klubb på närmare håll, men några särskilt kärleksfulla närmanden mot Tingsryd tycks inte ha gjorts från Henrik Evertssons sida. Däremot gentemot Troja, för något år sedan även i media uttalade sådana. Med sex småländska klubbar i den TV-sända elithockeyns finrum skulle pulsen i regionen dessutom stegras ytterligare. Det borde rimligen gynna toppredatorn i den lokala näringskedjan.
Men först, finalen i Hockeyettan. Och ett nytt, massivt favoritskap att hantera.
Det finns inte mycket, egentligen ingenting, som tyder på att den finalen blir ett svårare test än Troja redan fått i de fyra mötena med Kristianstad den här säsongen. Huddinge gjorde en stark säsong i fjol, men rök ut direkt i playoff mot just Kristianstad. Åtminstone två av deras bästa spelare från det laget har försvunnit, en av dem till Troja. Och även om Troja hade visst trassel med Visby/Roma i fjolårets playoff så är det nog ändå båtresan dit som är det besvärligaste. Den 23:e mars börjar Kvalserien till Hockeyallsvenskan och då ska Troja vara med, punkt slut.
Tyvärr hinner jag inte se så mycket av Troja som jag skulle önska nu för tiden, men att döma av det dussintal matcher jag ändå sett och de rapporter jag tagit till mig så finns det gott om tillförsikt. Känslan nu är lite likadan som när de gick upp förra gången. Det har genomgående varit väldigt stabilt i egen zon, målskyttet har sällan hackat två matcher i rad, målvaktsparet fungerar som tilltänkt och sedan Jonathan Nielsen vände hem har spelet i numerärt överläge fått en dimension som även de allsvenska motståndarna kommer att få besvär med. Bredden i truppen är också väldigt tilltalande. Oavsett utfallet av kvalserien så är det ju inte bara allsvenska kontrakt för klubbar det spelas om i april, utan också på individnivå. En hård internkonkurrens är ingen dålig komponent i ett kval.
Årets Trojas är helt enkelt inte byggt för att dominera i division ett, utan för att räcka upp ett stort jävla långfinger och dra därifrån.
Peter Sibner